Rysshotet

En del är fortfarande rädda för, det som under kalla kriget fick benämningen, "rysshotet".

Hotbilden är idag inte till närmelse lik den bild som då fanns i östersjöregionen då vi befarade enorma anfallskrig med hundra tusentals soldater som bara helt plötsligt skull ploppa upp på svensk mark för att bokstavligen skövla landet med marken och ta över resterna.

Det hotet är idag med högsta sannolik helt obefintligt. Däremot så har den ryska ekonomin fått in sina fingrar i Europas näringsliv på ett högst obehagligt sätt. Dels genom att tvinga europa till underkastelse via den enorma kontroll man har över gastillgången för hela Europa. Men även genom att gigantiska mängder tillgångar som är bundna i den ryska marknaden genom bl.a våra svenska pensionsfonder. Dessa är en stark maktfaktor som ryska staten inte skulle dra sig för att använda för att sätta press på europeiska länder och Sverige för att få igenom sina krav.

Redan när Putin avgick och blev premiärminster så förutspådde både jag och de flesta aktörer som arbetat med rysslandsfrågor att han enbart trädde tillbaka och lät en välkontrollerad marionett sköta arbetet styrd från kulisserna, för att så fort tillfälle ges kunna återta makten som president över Ryssland.
Putins politiska vilja och ambitioner vilar inte på strävan efter att tjäna det ryska folket utan som många andra män före honom i den ryska historien, enbart för att tjäna hans personliga intressen.

Putins intentioner att återskapa en rysk stormakt är uppenbara och de utgör ett hot gentemot världsekonomin i allmänhet och europas ekonomi i synnerhet. Den ryska underrättelsetjänsten och deras säkerhetstjänst är fullt aktiv i alla europeiska länder. De är lika aktiv nu som under kalla kriget, men metoder och mål för operationerna är till stor del förändrade. Man spanar inte efter mobiliseringsförråd, man söker istället efter sårbarheter i den teknologiska samhällsstrukturen.

Ryssland och rysk brist på demokrati och syn på mänskliga rättigheter är idag en riskfaktor för europa och för europas ekonomier. Men att de skulle inleda något storskalligt anfallskrig är inget vi behöver oroas för i Sverige. Däremot kan jag ha förståelse för våra finska, men framför allt baltiska systrar och bröders oro för den ryska björnen.